Schlatter i fotboll och idrott

Frågan är sällan om den unga spelaren ska idrotta, utan hur mycket och vilka moment. Den här delen beskriver hur belastningen kan planeras över veckan, hur matchdagar och cuper hanteras, och hur återgången till full träning ser ut.

Vilka moment provocerar mest

• Hårda skott och sparkar där foten tar i marken.
• Maxsprinter, upprepade accelerationer och hastiga inbromsningar.
• Hopp och landningar: nickduellsträning, plyometrik, hoppövningar.
• Djupa knäböj, utfall och statiska knäböjshållningar.
• Löpning i uppförslut och långa pass på hårt underlag eller äldre konstgräs.

Momenten behöver inte tas bort helt – men de är det första man drar ner på när smärtan ökar, och det sista man lägger tillbaka i full mängd.

Planera veckan i stället för enskilda pass

Knäsenans tillväxtzon reagerar på total mängd. Ett kontrollerat pass tisdag följt av match onsdag, skolidrott torsdag och cup i helgen blir en topp även om varje enskilt tillfälle kändes okej.

1. Räkna ihop allt: klubbträning, match, skolidrott, spontanfotboll, extrapass.
2. Lägg de hårdaste dagarna med minst en lugnare dag emellan.
3. Undvik att öka mängden i stora hopp – gradvis ökning tolereras bättre.
4. Planera in en lättare vecka efter cuper och intensiva matchperioder.
5. Håll styrketräningen igång året runt, även i sämre perioder.

Vanlig risktopp

Säsongsstart, cuphelger, byte till större plan

Först ner i dos

Hårda skott, maxsprinter, hoppmoment

Behålls oftast

Passningsspel, teknik, spelförståelse, styrka

Uppföljning

Smärtnivå under och dagen efter varje pass

Matchdag med Schlatter

• Ordentlig uppvärmning med successivt ökande fart innan full belastning.
• Överväg kortare speltid eller position med lägre sprintvolym under sämre perioder.
• Byt ut spelaren om smärtan ändrar löpsteg, spark eller ger hälta.
• Nedvarvning och lugn kväll efter match; utvärdera smärtan nästa morgon.
• Under cuper: räkna matchbelastningen som en hel träningsvecka.

Dialog med tränare och lag

Schlatter syns inte utifrån, vilket gör att smärtan lätt underskattas. Det fungerar bättre när tränaren vet vad som gäller:

• Berätta vad tillståndet är och att det är belastningsstyrt, inte en akut skada.
• Ange konkret vad som ska anpassas den kommande perioden, till exempel färre skott och ingen hoppträning.
• Kom överens om att spelaren får kliva av utan att förklara sig varje gång.
• Ge alternativa uppgifter under passet i stället för att sitta av: teknik, passningsspel, styrka.

Stegvis återgång till full idrott

1. Grund: smärtfri vardag, gång och trappor, styrketräning igång.
2. Löpning: lugn löpning på plant, mjukt underlag, ökande distans.
3. Fart och riktning: tempoväxlingar, vändningar och inbromsningar i submaximal fart.
4. Idrottsspecifikt: passningsspel, skott med begränsat antal och styrka, landningsträning.
5. Lagträning: delar av passet, därefter hela passet.
6. Match: begränsad speltid först, sedan full match.

Varje steg utvärderas mot smärtan under passet och dagen efter. Ökar besvären går man tillbaka ett steg i stället för att pausa helt.

Långsiktigt perspektiv

Schlatter hindrar i regel inte en fortsatt idrottskarriär. Perioden kräver planering, styrketräning och tålamod – och den tar slut när tillväxtzonen sluts. Läs mer om symtombilden i symtom och diagnos och om upplägget i behandling och rehab, eller börja om från guidens översikt.