Symtom och diagnos vid Schlatter

Schlatter känns igen på en mycket tydligt lokaliserad smärta: en öm, ofta upphöjd knöl strax under knäskålen som blir värre av idrott och lugnare i vila. Här är symtombilden, förloppet och hur tillståndet bedöms.

Typiska symtom

• Punktsmärta under knäskålen. Barnet kan oftast peka ut exakt var det gör ont, på benknölen där knäsenan fäster.
• Belastningsberoende. Ont vid spark, sprint, hopp, landning, knäböj, trappor, cykling i tung växel och att sitta på hälarna.
• Ömhet vid tryck. Även knäskydd, att stödja knät mot golvet eller en tackling mot området kan göra ont.
• Svullnad och en synlig knöl. Området kan bli hårdare och mer framträdande än på det andra benet.
• Stelhet efteråt. Ofta värst kvällen efter match eller dagen efter, och vid uppstart efter stillasittande.
• Stram framsida lår. Många upplever spänd quadriceps och begränsad rörlighet i knä och höft.

Smärtans läge

Framsidan av smalbenet, 2–4 cm under knäskålen

Smärtans karaktär

Molande vid aktivitet, stickande vid spark och hopp

Debut

Ofta smygande under en period med ökad träningsmängd

Vanlig utlösare

Säsongsstart, cuper, tillväxtspurt, nytt underlag

Så ser förloppet ut

Schlatter är typiskt periodiskt. Besvären ökar under intensiva veckor, lugnar ner sig när belastningen minskar och kan komma tillbaka vid nästa topp. Det är därför vanligt att tillståndet följer den unga idrottaren under månader, ibland över mer än en säsong, med tydligt bättre och sämre perioder.

När tillväxtzonen sluts i slutet av puberteten försvinner grundorsaken, och smärtan brukar avta. Benknölen kan finnas kvar som en kvarstående upphöjning utan att ge besvär, och en mindre grupp kan ha kvar lokal ömhet vid direkt tryck eller knästående.

Hur bedöms Schlatter?

Diagnosen ställs i regel kliniskt av läkare eller fysioterapeut, utifrån ålder, idrottsbelastning och undersökning:

1. Sjukhistoria. När smärtan började, vad som provocerar, hur träningsmängden ser ut, aktuell tillväxt och tidigare besvär.
2. Palpation. Lokal ömhet och eventuell svullnad över tuberositas tibiae, jämförelse mellan benen.
3. Funktionstester. Enbensknäböj, hopp och landning, styrka och rörlighet i lår, höft och vader – används både för diagnos och som utgångsvärde för rehab.
4. Bilddiagnostik vid behov. Röntgen eller ultraljud används inte rutinmässigt, utan när bilden är atypisk eller annan orsak behöver uteslutas.

Vad som talar för något annat

Smärta i knät hos unga har flera möjliga orsaker – till exempel Sinding-Larsen- Johansson (motsvarande reaktion vid knäskålens nedre pol), patellofemoral smärta, jumpers knee, meniskskada, höftrelaterad smärta som strålar till knät eller, i sällsynta fall, allvarligare tillstånd i skelettet.

Kontakta vården, och avvakta med idrott, om något av följande stämmer:

• Smärta i vila eller nattlig smärta som väcker.
• Låsningar, upphakningar eller instabilitet i knät.
• Kraftig svullnad i själva knäleden, rodnad eller feber.
• Hälta som inte förbättras, eller oförmåga att belasta benet.
• Plötslig smärtdebut i samband med ett trauma.
• Besvär som inte förbättras trots flera veckor med anpassad belastning.

Nästa steg är att förstå vad som faktiskt hjälper – se behandling och rehab.